.. Jag är ju tjej/kvinna/tant...
Har mina dips i månaden då lingonveckan har passerat och hormoner och annan skit bubblar i en..
Känslig..
Gråter och tycker synd om mig själv..
Just nu känns det som jag hållit mig uppe vid vattenytan lite för länge.. Visat mig så stark och lycklig ..
Mycket på grund av att andra runt omkring mig haft det tufft och jag har då agerat stöttepelare..
Nu känner jag att jag inte orkar mer.. Mina ben bär mig inte..
Har mina svarta hål och nu är jag på väg ner med huvudet först och ingen är där och tar emot mig... Det smärtar..
Och jag vet faktiskt inte vad jag skall göra åt det.. Det suger..
Jag vill ta hjälp men vi är två och ibland så är det plus mot minus som stöter bort varandra...
Det är jävligt mycket gnäll.. Dålig attityd och ständigt surande som pågått lite för länge..
Jag anstränger mig men får bara skit tillbaka..
Då orkar man inte så mycket mer..
Men hoppet är det sista som lämnar grodan eller hur??
Torkar tårarna och säger kvack kvack!
"Det är inte lätt för en ensamvarg att leva i flock"
-Malin Pettersson