Usch.. ett fruktansvärt ämne.. men så viktigt och berörande att ta upp ändå..
kan inte hjälpas att bli påverkad av detta ämne då det ständigt dyker upp i media, tv, och privatliv...
Jag känner till några som tagit steget.. jag känner en som var mig nära och jag har varit med om en som beslutade att ta sitt liv med att hoppa framför just det tåget som jag befann mig på...
Självklart har väl dom flesta hört om den 13-åriga flickan Linn i Kumla som tog livet av sig på grund av nätmobbning...
Kan fan inte fatta hur ungdomar kan vara så JÄVLA elaka.. det är ju så lätt att uttrycka sig elakt bakom en dator skärm men dom tänker ju aldrig steget längre på vad dom orsakar...
Jag lider med anhöriga , vänner och bekanta..
ett självmord är verkligen en avgrund för hela omgivningen.. det påverkar så många...
Att ta ett sånt beslut i sitt liv är starkt...
det krävs otroligt mycket mod till det eller så har man helt enkelt bara gett upp...
Jag skall inte sticka under bordet med att inte ha haft tankarna..
jag har varit nere långt i dom mörkaste djupen av depressioner.. jag har mått riktigt dåligt i mina dar...
sist var under min sista tid i graviditeten..
jag ville ge upp.. jag var knäckt av viktuppgång, hormoner och bara dog inombords.. det ända som höll mig levande då var Elina...
jag ville inte skada barnet jag bar på...
Min läkare ville sätta mig på tabletter men inte ens det ville jag skada mitt barn med.. jag började gå till en psykolog där och efter många tårar och ett par timmar där så vände det... tur det!!!
Jag har under mitt 33-åriga liv haft en del svackor i mitt liv..
jag har t.o.m kommit så långt så jag har skrivit avskedsbrev till vänner och familj...
.. stått nere vid tågrälsen, haft en kniv mot min handled.... men jag har nog bara velat göra det för stunden och aldrig tillräckligt för att faktiskt göra det...
detta var många många år sedan...
och idag lider jag inte av några sånna tankar alls.. har så otroligt mycket att leva för i dagens läge.. älskar för många delar av mitt liv för att ens komma på tanken...
känns så jäkla skönt...
Jag vill uppmana mina läsare att kanske ta en extra koll i sin omgivning.. ser ni tecken på folk som kanske har dessa tankar på att avsluta sitt liv... RÄCK UT EN HAND!!!
Jag lever än idag med skuldkänslor för en som jag VISSTE hade tankarna åt det hållet...
men man tror alltid att dom kommer nog aldrig göra det...
när beskedet kommer att dom faktiskt gjort det vill man slå sönder sig själv för att man inte gjorde nått.. men samtidigt vad kan man göra för en som redan bestämt sig??
Låt det aldrig gå så långt... låt dom inte få bestämma sig!!!
Snälla.. behandla folk med respekt.. alla är vi olika.. vi tänker olika och kommer från så olika bakgrunder...
Vänlighet, tacksamhet och omtänksamhet..!!!
