Inre kaos...

publicerat i Allmänt;
är så sjukt jobbigt när det kommer över mig...
när jag blir så där kaotisk inombords.. när allt kommer upp till ytan...
igår kväll när vi skulle sova så bubblade det upp...
fick svårt att andas och tårarna forsade fram...
Stackars Daniel...
min press på att vara en bra flickvän e bara för stor för mig.. det slår istället bak ut och jag blir den sämsta ever..
kan inte ta emot nån kärlek.. det fullständigt kryper inom mig när han skall pussa och krama mig..
jag får en sjuk panik känsla inombord om han lägger en arm om mig eller lägger sig på mig eller på nått sätt "stänger" in mig i ett hörn av ett rum och skall ge mig kärlek.. jag får sån sjuk panik inombords... hjärtat börjar slå och jag vill bara skrika..
varför e jag sån här..??
Vad får mig att bli sån här..
när han e borta kan jag njuta att vara själv.. att få utlopp för mina behov men samtidigt saknar jag han så jag dör..
när han väl e hos mig så dör jag av ångest,panik och press!!!
e det sant som man säger... Can`t live with him but can`t live without him?

I morse åkte han tidigt... strax efter 9..
jag behövde ju sova vidare för att orka jobba ikväll..
saknar han så jag dör... =(
nu e jag ensam..
har ätit frukost och skall gå ut och gå en sväng tänkte jag.. men just nu avskyr jag min ensamhet.. vill umgås med nån... hitta på nått..
Mitt älskade syksonbarn Denise fyller hela 15 år idag.. så hon skall det ringas till och grattas..=)
tänk att jag varit moster i hela 15 år idag!!
det e halva mitt liv det=).. haha
nä bloggar väl sen om jag hinner..
TJIP


Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Jennie:

Det är helt sinnessjukt för det känns som att jag skulle kunna ha skrivit det där. Jag börjar dock inte gråta men jag kan stelna till i hela kroppen ochh kännna mig extremt obekväm då Johan vill mysa och jag inte är "beredd" på det. Man tyckker att det borde ha gått över vid det här laget men det finns kvar. Extremt svårt för närhet/kärlek.

Vet inte varför, men har även väldigt svårt med vänner/familj som skall vara för nära inpå mig rent fysiskt. Jag klarar inte av det jag grips av panik. All närhet måste ske på mina vilkor.



Känns egoistiskt och hemskt!



2:a kommentar, skriven , av Malin:

ja vad kommer sånt beteende ifrån egentligen.. jag bara funderar och funderar och känner att jag måste få svar.. kan ju inte lösa det om jag inte vet vad det kommer av..=(.. kram

Kommentera inlägget här :