.. riktigt hur jag skall börja...
det slår en ganska hårt att från att ha trott att man ändå gått runt och mått bra till att inse att man behöver psykolog hjälp det gör en inte lycklig direkt...=(
Jag känner mig rätt tom just nu..=(
Trött som vanligt men så tom inombords...
allt detta jag haft inom mig.. ingen vet ju hur illa det varit med mig.. hur jag alltid rusat hem efter jobbet för att få vara själv.. för att få göra alla dessa beteenden som jag måste behärska mig så för att INTE göra på jobbet... hur hela min tankegång på jobbet handlar om behärskning!!!
FÅR INTE FÅR INTE!!!
När jag kommer hem sliter jag av mig skor och jacka och börjar dona hemma.. börjar bädda sängen.. ta hand om disken... rolla mattan om jag inte tar och dammsuger.. torkar av i badrummet... torkar av i badrummet... sen kan jag äntligen få sätta mig ner och bara känna lugnet komma emot mig..
allt har ju bara blivit värre sen Daniel flytta in hos mig.. helt plötsligt e det nån som börjat inkräkta på mitt revir.. "smutsar" ner bland MINA saker i MIN lägenhet!!
Hur kan jag vara sån.. varför har jag sånt sjukt kontrollbehov när det kommer till MINA saker...
Ingen får låna saker av mig.. slarva bort det.. bara matlådorna som jag packar ner Daniels lunch i e jag såååå noga med att han skall ta hem igen...!!
det e så sjukt.. så sjukt och jag kan inte hjälpa att jag sitter och skrattar åt mig själv när jag tänker på alla sjuka saker jag har för mig..!!
Men jag MÅSTE komma över detta.. måste hitta orsaken till mina problem och lösa det..!!
Jag har tur att ha en chef som bryr sig.. mitt så kallade PU-samtal igår blev istället ett samtal om hur jag skall kunna lösa detta...
Han skall ta konstakt med våran företagspsykolog och se till att jag får ett möte där och ett expertutlåtande för jag kan inte leva så här.. jag ödslar så mycket energi på sånna onödiga saker och det får mig bara att bli ÄNNU tröttare.. e ju inte konstigt att jag mår som jag gör..!!!
Jag orkar ju ingenting... vill bara vara hemma och ta det lungt.. i MIN lägenhet omringad av MINA saker.. och där jag kan få utlopp för MINA beteenden..!!
Jag skiter ju i om det e stökigt hos dom jag beöker för det e inte MITT hem och inte MINA saker...
men där jag vistas en längre tid (jobb, när man hälsar på nån långvarigt) då MÅSTE jag ha det på ett visst sätt annars blir det bara en ångest över mig!!
INGEN har en aning om vad jag går igenom på jobbet.. där jag MÅSTE ta hänsyn till att jag inte e själv.. utan jag måste då behärska alla mina tvångshandlingar till att ställa vagnarna på rad, palllyftarna åt ett håll och att alla papperthögar skall ligga rakt och i ordning!! Jag behärskar mig så hårt så det gör ont i mig.. och självklart e jag där och pillar i ordning sakerna när jag tror ingen ser mig!!!
Folk stör sig på mig.. skrattar åt mig och gör narr av mig.. men INGEN förstår .. den ångest jag har inom mig.. tyngden i min själ för att jag inte får rätta till sakerna... det kryper inpå mig och jag får ont i magen av det... TRO FAN att jag längtar hem och vill bara få utlopp för allt jag fått behärskat!!!
Det e ett beroende.. en slags drog för mig... det e så svårt att stå emot... men jag kämpar.. jag försöker men behöver hjälp!!!
Jag missunnar Daniel nått sjukt då allt annat e viktigare än honom när det egentligen e han som e det viktigaste i mitt liv!!!!
jag ger han max 5-10 min per kväll då han kan som hastigast få en puss och en kram.. jag får panik när han kommer emot mig och vill kramas.. för jag känner mig pressad och jag känner mig stressad...!!
Jag har inte tid för nått sexliv.. för min mening e att det tar för lång tid.. det måste gå fort och jag blir otålig och oerhört stressad!!!
IGÅR lovade jag min chef att stänga av min dator och ge Daniel 100% uppmärksamhet... det gick hyfsat bra...
när han väl kom hem så hade jag kokat te och tatt fram mackor och kokat ägg till oss.. vi mös ihop i soffan och kikade på tv ihop.. var jätte mycsigt.. men stressen och ångesten kom sakta men säkert krypande mot mig...
jag tänkte på allt som stod framme som skulle dukas av.. det som skulle diskas och på att Daniel skulle hinna duscha.. på att jag skulle packa träningsväska..
när vi väl började duka av började jag ta tag i disken.. och ville göra den fort för att inte låta den störa våran kväll.. men det gick inte.. Daniel påpekade ju det ställde sig brevid mig och min stress och ångest steg mig över huvet .. när han till slut höjde rösten och ville att jag skulle sluta och stängde av kranen.. då brast allt.. jag grät..
ville så gärna få ordning.. men fick bita ihop och försöka gå därifrån... gick och la mig och Daniel duschade ju och kom hem.. då ville han kramas.. jag fick genast panik och kände mig återigen stressad vilket han märkte och sa då till mig igen.. då kom ångesten igen och jag brast åter igen ut i tårar... han föröskte ju trösta mig krama mig och vi skulle precis somna när han ville ta ut mina hårnålar i håret och påpekade då att jag inte kunde sova med hårnålar i håret.. när han i samma stund drog ut en av mina hårnålar fick jag sån sjuk panik inombords och allt bara brast.. jag brast ut i en sån hysterisk jäkla gråtanfall och panikångesten var över mig som ett stort oväder.. jag grät helt otrösligt.. jag bara grät och grät och grät.. och Daniel blev bara helt chockad över hur jag kunde reagera så.. han försökte trösta mig krama mig men jag var så jäkla ledsen... det slutade med andningssvårigheter och att Daniel fick tvingat ut mig vart min inhalator låg!!
Fick ta min Astma medecin och föröska lugna ner mig.. min andning var helt sjuk...
jag var så jäkla ledsen och blev helt lam i kroppen av allt.. jag var så trött.. fick ju äntligen somnat som en stock av allt.. men sov dåligt.. fick ju hjärtklappningar av medecinen och hosta som retade mig..=(
jag var INTE pigg när kl ringde 05.10
Fick förklarat kvällen för min chef.. att det började bra men slutade i rent helvete...
han sa ju att inte kan jag ändras på bara några timmar jag måste ju ta det stegvis...
jag gjorde ett tappert försök.. sen får jag bara ha tålamod och ta en dag i sänder...
jag hoppas Psykologen tar kontakt med mig snart så jag får hjälp för jag orkar inte...
Jag har ingen ork för ingenting.. idag skulle jag egentligen tränat efter jobbet.. enda tillfället till träning denna vecka men jag ville bara hem.. hem och gömma mig från allt.. orkar inte träffa folk.. ville bara vara själv.. sen har ju hostan och min trötthet lite med det att göra oxå..
har kännt mig lite halvhängig hela veckan med en liten förskylning som nu utlöst i ren hosta bara... passar ju utmärkt till begravningen i morgon då jag skall sjunga!!
Jag har bara haft en helvetes start på detta året..
och har ju inte haft det så lätt överhuvudtaget i mitt liv... gått i terapi förut ..gick 3 år varannan vecka hos en jätte bra terapeut förut...
men då handlade det mest om min självkänsla och min otur med killar...
mycket om min barndom och mina förhållanden till mina föräldrar..
jag har varit själv och klarat mig själv i så många år..
det har varit JAG och mina GREJER!
och det e därför jag e så noga med det!!!
hmm.. nu har jag nog rensat min hjärna angående detta och släpper det för ett tag.. huvudsaken e ju att jag skall få hjälp...
allt känns lite tungt just nu bara.. e skör.. jävligt skör.. har inte tid för vänner, träning och annat tjafs...
ledsen för det..
jag e EGO.. men det e för att JAG e den som alltid funnits i mitt liv.. allt annat har sårat och bara kommit och gått..!!
Jag vet att jag har underbara vänner.. och jag missunnar dom dagligen.. men på grund av detta så kan jag inte göra nått åt det...
jag MÅSTE fokusera på mig själv och ta tag i mina egna problem...jag har inget som helst persefeseseende (????)
Utan ser bara mig själv... Ingen annan...
Ledsen för det!!!
******
Jag har i allafall ätit mig en välförtjänt lunch och skall nu vila lite.. sen blir det åka till min fabror för att gå igenom morgondagen... kl halv 7 imorgon bitti hämtar jag upp syrrorna så åker vi till min farbror så åker vi efter dom med bilen upp mot Norrköping... blir en lång dag!!
e ju hemma i morgon kväll igen nån gång!!!!
då skall jag och Daniel ha egen tid igen...
hmm känner mig kluven.. blivit kallad till svenska prov igen den 18 mars för polisen...
hur skall jag göra...
Daniel e ju sååå emot det...=(
Men jag måste testa...
avslutar med lite bilder som jag fått av Jessica A... hon har ju tatt en del med sina coola digitalkamera!!!
30-ÅRS FESTEN!!
Från i Fredags!
japp... har jag någonsin sagt att min dröm e att äga en sån kamera en dag.. för ingen har väl missat att jag älskar att FOTA!!!
Tjip!